Laverad pennteckning i bläck. Signerad: ”C. A. Petterson”, delvis beskuren numrering ”3” i nedre vänstra hörnet. 7 × 12,5 cm. Gammal montering på ett större papper med ramlinjer. Proveniens enligt notering a tergo: ”Köpt af Kapt. J. E. Hagdahl [18]92.” Litteratur: Svenskt konstnärslexikon, 4 (1961), s. 414 (avbildad, i trägravyr).

¶ Pettersson hade under somrarna 1859–1862 i uppdrag att utföra astronomiska ortsbestämningar i Norrbotten. Detta självporträtt i grupp är utfört under hans Lapplandsexpedition sommaren 1860. Bilden återges i trägravyr av Carolina Weidenhayn på s. 35 i Petterssons storsäljande reseberättelse Lappland, dess natur och folk, postumt utgiven 1864–1866. I andra upplagan från 1871 återfinns bilden på s. 82. Samma bild illustrerar uppslagsordet C. A. Pettersson i Svenskt konstnärslexikon. Detta egenhändiga original var dock inte känt för redaktionen, som i bildtexten skriver ”efter förlaga sannolikt av C. A. Pettersson själv”.

Teckningen återger, förutom konstnären själv, civilingenjören och konstnären Gustaf Albert Hyttling (”Hüttling”, 1830–1889) och deras ressällskap på ytterligare fem personer under en paus i Lappmarksexpeditionen sommaren 1860. Reseberättelsen låter oss datera bilden till 31 juli. Tre av medhjälparna sitter på marken lutade mot sina näverkontar, två av dem, varav en kvinna, passar på att röka pipa. Pettersson och Hyttling ser däremot utvilade ut och står bredbenta och alerta i sina stora stövlar, de bär även en form av skyddsduk runt huvudet mot myggen. I Petterssons fall skymtar endast glasögonen fram. En enda – dock viktig – skillnad är märkbar jämfört med Weidenhayns trägravyr: I teckningen står de två konstnärerna i profil, nästan helt bortvända från åskådaren. I trägravyren däremot framstår Pettersson vänd mot åskådaren, uppenbarligen i samtal med sin kollega. På så vis har teckningens ögonblicksbild, med medhjälparna ur lokalbefolkningen i fokus, i trägravyren förskjutits till att bli ett situationsporträtt av expeditionsledaren.

Med sitt planschverk Lappland gjorde Pettersson en stor insats när det gällde att väcka intresse för en landsända som var helt obekant för de flesta svenskar. Hans reskamrat Gustaf Albert Hyttling förde själv en dagbok över den strapatsrika resan. Den har bevarats i Kungl. biblioteket och innehåller talrika skisser av både Hyttling och Pettersson. Dagboken citeras i ett rikt illustrerat kapitel om Petterssons resor i bokförlaget Allhems landskapsbok Norrbotten (1958, s. 161–74). Där återges även Weidenhayns trägravyr av denna teckning på s. 166.

Carolina Weidenhayn (1822–1902), vars trägravyr möjliggjorde spridningen av denna och många andra bilder, förtjänar ett omnämnande i detta sammanhang. Hon kom från en konstnärlig familj och var äldre syster till Lea Ahlborn. Systrarna var båda pionjärer inom sina respektive fält. Lea Ahlborn hörde (tillsammans med bl. a. Amalia Lindegren och Agnes Börjesson) till de första kvinnor som fick börja på Konstakademien som extraelever med dispens. 1855 blev hon som myntgravör den första kvinnan i svensk statstjänst. Carolina, senare svensk xylografis ›grand old lady›, var Sveriges första kvinnliga yrkesxylograf. En stor mängd av hennes trägravyrer återfinns i tidens tidningar, tidskrifter och böcker. Vid denna tid måste bilder som skulle omges av boktryckt text fortfarande ›översättas› från konstnärens original till en tryckstock.