Kritteckning med förhöjningar i vitt. Osignerad. Troligen utförd mellan 1817 och 1819. 26 × 19 cm. Under glas i gammal mahognyram med hörnornament i mässing. Påskrift i blyerts på a tergo, »Ismael Gibraltar» samt »821». Samma siffra återfinns på ramens bakstycke tillsammans med uppgift om konstnär och föremål.

Litteratur: Ej upptagen i Mauritz Beijerstein, Johan Gustaf Sandberg 1782–1854 (1928). Jfr [Henryk Bukowski], Förteckning öfver en samling gouacher, aqvareller och handteckningar af skandinaviska mästare, Stockholm 1873, nr 492: »Porträtt af Ismael Gibraltar Amiral. Ritn. i krita. fol. Sign.» (troligen en något större, signerad version av porträttet, också utfört i krita).

Ismaïl Gibraltar tjänstgjorde sedan 1806 som den egyptiske vicekungens sände­bud i Europa. Överallt väckte han uppseende och beundran, inte minst ansågs han för en stor kvinnokarl, »direkt livsfarlig för de kvinnor som råkade ut för honom». Till Sverige kom han hösten 1817, först till Göteborg och därefter till Stockholm, i syfte att köpa fartyg, kanoner och ammunition för vicekungens räkning. Ismaïl Gibraltar stannade i Sverige ett drygt år och deltog flitigt i sällskapslivet, även i Uppsala.

Hans underhandlingar tycks ha givit magert resultat, men han verkar ha haft hemskt trevligt och blev bland annat medlem i Amaranterorden. Senare deltog han som sjöbefälhavare på turkarnas sida i det grekiska frihetskriget, och skall ha stupat i en drabbning 1826.

Omständigheterna kring detta porträtt av Sandberg är inte kända. Det utgör möjligen en studie för en målning, och torde vara utfört efter sittande modell under Ismaïl Gibraltars Stockholmsvistelse. Porträttlikheten är svår att uttala sig om; enligt samtida vittnesbörd skall Gibraltar ha varit »Storväxt. Ovanligt stark. Stora ögon. Förfärlig», med ett starkt kvinnotycke föranlett av sin exotiska dräkt och »bandit-patriarkaliska utseende».

(Se T. J. Arne, »Skeppshandeln som torkade in», Svensk Tidskrift 1950, s. 268–270.)

I sina tidiga porträtt arbetade Sandberg gärna som här med kritor. Han etablerade sig långsamt som porträttmålare och började få större beställningar från omkring 1815, då han fick sitt genombrott med greve Carl Mörners lantmarskalksporträtt. Vid mitten av 1820-talet hade han blivit en av landets mest framstående porträttmålare.