Tuschlavering, signerad och daterad ”P Brelin. 1749.” 21 × 26,5 cm.

Pehr Berlin tillhörde en värmländsk släkt härstammande från Grums. Man kan tänka sig att hans mycket ordentliga militära bana var en följd av att fadern, som möjligen var intressantare, var beryktad för sin oregelbundna tillvaro och tidvis hade svårt att försörja sin familj.

Pehr Brelin gjorde däremot en solid karriär i det militära som lärare vid amiralitetskadettkåren i Karlskrona och major vid Kalmar regemente. Han gifte sig 1765 med Eva Henrietta Spalding (Karlskrona 1736-1789, dotter till Kommendören Mikael Spalding och hans andra fru Eva Charlotta Rosenström). Deras ene son, Carl Edvard, adlades Carlheim-Gyllensköld.

Brelin var som många militärer vid denna tid en skicklig tecknare, det hörde till yrket. Han är upphovsman till ett par kartor, dels ett handritat sjökort över inloppet till Göteborg (1759) [”Carta öfver inlåppet till Götha elf och Göthe borg / efter välborne herr schout-bynachten och riddaren Psilanderschölds befallning uppdragen af Pehr Brelin 1759”, i Sjöfartsverkets arkiv, utgiven i faksimil 2001 (Svenska sjöarkivet, Göteborg)], dels en ”Situations charta öfwer en dehl af Kymmene Gårds län” i Finland (1746), med städer, kyrkor, byar, gårdar, kvarnar och vägar utsatta (Kungl. Biblioteket, proveniens: Stafsund). I Nationalmuseum finns en teckning av Brelin föreställande ”En vandringsman” (NMH Z 18/1958).

Pehr var son till den originelle kyrkoherden och vetenskapsmannen Nils Brelin (1697-1753). Denne blev präst först efter flera års äventyrliga resor i Europa under vilka han tidvis försörjde sig som instrumentbyggare. Fadern Nils Brelin ”var utrustad med ypperliga mekaniska anlag”, invaldes i Vetenskapsakademien under dess första år (1739) och beskrev åtskilliga av sina rön och uppfinningar i dess handlingar. Hans idéer om klavikord och cembali, ”Påfund, at storeligen öka claviers och cymbalers godhet”, medförde tillsammans med beräkningar av Jacob Faggot att Sverige fick en inhemsk instrumenttradition som skilde sig från den nordtyska.

Men hans barn och hustru levde hela tiden under knappa omständigheter. Nils Brelin var reslysten och orolig, “ständigt experimenterande” och samarbetade svårligen med andra. En tid tvistade han med domkapitlet i Karlstad om en lektorstjänst som han blivit lovad, men som han saknade lämplighet för och bortmanövrerades ifrån. Så småningom erhöll han Bolstads pastorat i Dalsland, och tillträdde genast.

För frågor och beställningar, använd “Kontakt” i menyn till vänster.